Bered er på att läsa kapitel 3!! :)

Kapitel 3

Inez

Äntligen hade den sista kunden gått. Det var ett medelålders par som hade förlovat sig och ville skicka in en annons till tidningen. Klassiskt lördagsjobb. Det var då alla unga, nygifta par, mödrar med sina bebisar och undomar som ville ha körkortsbilder kom. Idag hade det varit extra mycket folk som ville göra personliga julkort. Tvååringar med tomteluvor och klädda i små, söta, röda klänningar och svarta lackskor hade lätt lockats till skratt från Inez's roliga grimaser. Föräldrarna hade stolt stått bredvid och skulle senare berättat att deras barn minnsan var så duktiga när de fotograferades.

    Inez plockade ihop sina saker och städade undan lite. Hon öppnade dörren och vände sig om och tog en sista titt på sin egen studio. Sin dröm. Hur hon hade fått det att fungera fattade hon fortfarande inte. Det hela hade poppat upp i skallen när hon hade skummat igenom tre sidor i tidningen med studiobilder. Hon hade sett fotografernas misstag och kommit med egna idéer på hur bilden egentligen skulle ha sett ut. Så kom hon på sig själv med att sitta och rätta allting och då tänkte hon att varför inte öppna en egen, mer personlig studio? Och med ett litet lån från banken (och även med lite hjälp av hennes föräldrar) hade hon köpte en mysig liten lokal vid ån. Solen brukade sila in i det stora panoramafönstret och när vattnet glittrade blev det ett fantastiskt ljus och på hösten bildades det prismafläckar på väggarna. Det var en av anledningarna till varför alla kom till hennes studio. Det hade gått bättre än hon hade väntat sig.

     När Inez steg ut klev hon rakt i snön. Hon skulle just till att bli arg när hon insåg att det faktiskt var snö som blötte ner hennes tunna höstskor. Glad i hågen gick hon till bilen och körde hemåt.

Alice

Fikat hade inte alls varit dyrt och det var det som var så bra med Caféet Relax. Inte för att Alice var snål eller så, hon tyckte bara att det var väldigt drygt att ta hutlösa priser för något som kostade hälften så mycket på ett annat fik.

    Stolen skrapade pinsamt högt när Alice äntligen reste sig. Hon hade suttit på fiket och läst hon visste inte hur länge. Boken hade hållit vad den lovat och var mycket bra. Alice kände sig nöjd när hon gick hemåt med cykeln.

    Det hade slutat snöat. Mörkret hade fallit och det var stjärnklart. Alice tänkte på Charlie. Han hade varit lika nervös i mataffären som hon. På ett sätt var det skönt. Men vad betydde egentligen hans nervositet? Var det samma som för henne själv; att han gillade henne men var blyg just därför? Hon kom på sig själv med att småle.

- Alice! Hallå, vänta!

   Någon ropade bakom henne. När hon vände sig om såg hon till sin stora förvåning Charlie. När man talar om trollen, tänkte hon.

   Han hade fortfarande matkassen i handen och hon undrade var han hade haft för sig sen de hade träffats på affären.

- Hej! sa Charlie glatt och flämtande när han kom fram till henne.

- Hej, sa hon, vilken slump att vi stötte på varandra igen.

- Haha, ja verkligen, sa han.

   De började gå. Snön fastnade under deras skor och lämnade märkliga fotspår bakom dem. Alice som inte ville få uppleva den pinsamma tystnaden en gång till på samma dag tänkte febrilt på något att säga.

- Så hur länge har du spelat gitarr? frågade hon till sist när hon såg fodralet som hängde på hans axel.

- Alltså, ja, det var min pappa som lärde mig när jag var liten. Han spelade i ett band på fritiden med ett gäng och han ville väl antagligen lära mig för att han tyckte att det var kul. Jag var 7 år då, så det blir väl... 10 år alltså.

Han var alltså 17..., täntke Alice. Ett år äldre än henne själv.

- 10 år, det är ju sjukt mycket! sa hon

- Ja, om jag får skryta lite så är jag faktiskt rätt bra på det, sa Charlie och log snett.

- Alice skrattade.

- Jo, jag har hört det, sa hon.

- Va?

  Charlie tittade på henne.

- Jamen jag hör ju genom väggen hur du sitter och spelar om kvällarna...

- Haha, jaha, ja då hör du nog en del annat också, sa han.

   Alice stannade mitt i steget och tittade på honom.

- Vad menar du med det?

- Ja alltså , haha inte på det sättet alltså, skrattade han.

  Han hade också stannat nu och de tittade på varandra.

 - Alltså typ vad jag än gör, spelar musik, bråkar med morsan osv..., fortsatte han.

- Jag tänkte väl, sa Alice och log.

   De pratade hela vägen hem och i porten stannade de till. Charlie petade med skon och tog flera andetag påväg att säga något.

- Alltså, jo..., började han.

Alice böjde sig ner för att kunna möta hans blick.

- Alltså...? sa hon.

- Han skrattade.

- Ja, skulle du typ vilja följa med någon gång och vara med när vi repar? I vår skola alltså.

   Det märktes att det hade tagit väldigt mycket mod att säga det där.

- Ja det skulle vara kul, sa Alice och hon menade det.

- Charlie sken upp.

- Vad bra! Vad roligt!

   De bestämde en tid nästa vecka då de skulle ses vid Relax. Sen gick de in samtidigt i porten så att de fastnade. De började skratta båda två så att det ekade i hela trapphuset. Som musik, tänkte Alice lyckligt...

Var det bra? :) Lite kort kanske? Men det kändes så rätt att sluta där liksom. :P

En liten "sann sak" om Charlie. Charlie är baserad på en kille som jag var kär i (och fortfarande är tror jag) fick chansen att bli tillsammans med men sumpade den pga min osäkerhet... Vilket jag ångrar ofta. Iaf, den här killen är min barndomsvän och har bott granne med mig sen vi var små. Han spelar gitarr (vilket jag ju tycker är så snyggt i samband med alla killar ^^) och vi har exakt samma musiksmak (rock). Han får mig alltid att skratta när vi träffas och jag trivs sjukt bra med honom.  Men ja, jag sumpade chansen och nu är jag ihop med en annan sedan 3 år i februari.

Charlie har min grannes sätt att vara på (spela gitarr, lyssna rock och Pink Floyd, mitt favvoband btw). Ja de är inte fullt så lika men mest är han baserad på att jag var kär i honom ifall ni fattar.

Charlie har dock en annan killes utseende. Det är en kille i min skola som går i 3an (jag går i 2an) som är så sjuuuukt snygg! Jag dör alltså. Han ser ut att komma direkt från 70-talet (jag gillar 70talet) och han spelar gitarr och sjunger. Han gjorde det på skolavslutningen och jag bara smälte... ^^  Ja så nu vet ni lite om Charlie-boy.

Jag har nu mycket lust att skriva känner jag. Är på praktik just nu i ett kök och då under längre monotona (samm saker hela tiden) arbetsuppgifter så får jag mycket tid att tänka och då poppar det upp massa idéer till novellen i huvudet. Så kap. 4 är inte långt bort! :P

// X

Hej där :P

Det är så här att jag efterlyser en läsare som kommenterade kapitel 2. Kommentaren var från en som heter Felicia, och bloggen heter bokberoende.bloggplatsen.se. Den tycker jag verkar intressant för jag älskar ju att läsa böcker! MEN!!!! Jag kommer inte in på den bloggen, och jag har stavat rätt och allting, så Felicia vad har hänt med din blogg???

// X

Här har ni kapitel 2! :D Efter det, längst ner, kan ni läas om vad som är baserat på mitt liv!

Kapitel 2

Även fast gårdagen hade varit underbar, där på flygplatsen, så kom tankarna tillbaka nu. Hon trivdes verkligen inte i skolan...Evy hade skolkat mycket nu på senaste tiden och Alice fick gå runt ensam i korridorerna, äta lunch själv och känna sig utanför där hon satt längst bak i klassrummet. Dessutom var inte ämnena heller särskillt roliga. Första terminen fick man testa på allt, förutom foto. Alice tyckte det var urdumt! Foto skulle väl ändå ingå i "allt"? Men så var det inte och Alice traglade sig igenom teorilektionerna och estet-lektionerna. Teorin var matte, svenska och engelska och estetlektionerna var musik och teater. Alice tyckte inte alls om det. Vissa dagar ville hon bara stanna hemma. Vad hade hon att göra i skolan? Med en låtsasvän och tråkiga och meningslösa lektioner... Hon blev mycket deprimerad av det här.

     Med en suck reste Alice sig ur sängen och tittade ut genom fönstret. Solen lyste men det var frost på hustaken. En härlig sen-höstdag väntade där ute. Alice planerade att gå till bibilioteket och sen ta en fika för sig själv med en bra bok. Hon hade läst ut den senaste boken som hette "Marley och jag". Först hade hon sett den berömda filmen och sen läst boken vilken hade varit bättre. Alice var faktiskt tvungen att gå till biblioteket för idag var sista inlämningsdatum för "Marley och jag".

   Ute i köket hittade hon en lapp på köksbordet. Den var från mamma.

Jobbar idag, Kommer hem runt 4. Pappa vill sova länge så väck honom inte.

Puss mamma

Mamma jobbade ofta på helgerna. Idag var det säkert något två-månaders gammalt barn som skulle fotas. Eller ett familjeporträtt med tre generationer. Alice hade varit i studion en gång när hennes mamma hade jobbat. Hon var mycket skicklig på sitt arbete och blev en helt annan person i studion. Hon var lugn och tålmodig och tog gärna flera bilder om. Det gick väldigt bra för henne. Hon tjänade mycket pengar och stack ibland åt Alice några hundra-lappar. Hon tyckte att hon förtjänade det, sa hon. Alla de här pengarna brukade Alice alltid spara och köpa mycket fina julklappar för till sina föräldrar. Den senaste julen hade hon betalat ett julbord de hade gått på alla tre. Hennes föräldrar hade svarat med att ge henne alla saker på hennes önskelista.

    Alice åt lite frukost och gick sen ut. Klockan var bara tio och affärerna hade precis öppnat men det var fullt med folk. Såväl unga tjejkompisar som mammor med sina skrikande barn. Alice var glad att det inte var så många som gillade bibliotek och böcker. Där var det faktiskt alltid tyst och lugnt. Där kunde man gå runt i timmar utan att någon tyckte att det var konstigt. Alla på biblioteket var jämlikar.

    Hon gick in genom dörrarna en kvart efter öppningstid. Det var lugnt och tyst och det enda som hördes var det diskreta knappandet på tangentborden vid uthyrningsdatorerna. Alice gick direkt till fantasy-hyllan efter att hon lämnat igen "Marley och jag". Fantasy var hennes favoritgenré. Hon var ett stort fan av Sagan om ringen-trilogin, såväl böckerna som filmerna, och kunde de flesta replikerna. Hon hade läst otaliga böcker om fantasyäventyr med drakar, vilda skogar och magi. Böckerna var oftast väldigt tjocka men utlästa på bara några veckor.

   Hon lade huvudet på sned och skummade igenom hyllorna på jakt efter ett lockande omslag. Hon utgick faktiskt ofta från bokomslagen när hon letade efter en bra bok. De med glada färger och mönster visade sig faktiskt vara bra, och de som var i gråskala eller med ovanliga personer på var mindre bra. Såklart läste hon på baksidan också, även några rader i första kapitlet, innan hon bestämde sig för att läsa den eller inte.

    Hon stannade mitt i ett steg när hon fick syn på en grön, lagom tjock, bokrygg. Bläckjhärta. Hon tog den från hyllan och omslaget var mycket fint. Grönt, med stora bokstäver och några figurer på. Baksidan lovade en spännande berättelse om en flicka som möter karakärerna i boken hon läser, i verkligeheten. Del ett av tre stod det också.

Vad skönt! tänkte Alice.

   Hon tyckte nämligen inte om att bara släppa en fantastisk bok och alla dess karraktärer när den var utläst ,och läsa en ny, helt annorlunda. Det var som att ta ett hastigt farväl av någon man älskade väldigt mycket. Därför var det skönt att det fanns tre delar om samma karaktärer och samma trygga miljö.

    De andra två delarna stod precis bredvid och Alice nappade åt sig dem snabbt, rädd för att någon annan skulle hinna före (vilket förstås var löjligt då majoriteten av boklånare låg hemma och sov vid den här tiden på en lördagsmorgon).

Hon satte sig ner i en av de härligt mjuka fåtöljerna och slog upp den nya boken. Den hade ett litet tygband, som i bibeln, vilket gjorde boken lite roligare att läsa.

   Tiden flög iväg och när Alice tittade upp för att klia sig på knäet sneglade hon på klockan som talade om för henne att hon hade varit på biblioteket i över en timme. Hon reste sig hastigt upp, hennes pappa måste undra vart hon var!

   Precis då ringde mobilen och för att inte störa de andra på biblioteket och låte den ringa svarade hon genast.

- Hallå?

- Hej Alice, sa pappa. Var är du någonstans?

Han lät orolig.

- Jag är på bibiliotket, jag skulle ha skrivit en lapp eller något...

- Ja det skulle du ha gjort, men det är lugnt. Du behöver inte komma hem eller så, jag ville bara veta var du var.

- Okej, jag tänkte gå något varv på stan lite, sen kommer jag nog.

- Åh, du! Skulle du kunna köpa lite florsocker på Ica också?

   Alice såg framför sig hur Hugo sken upp där hemma. Han brukade göra det när han hade överraskningar på gång. Vilket han hade efter varje långt jobbartillfälle då han varit borta så länge.

- Visst, vi ses!

- Japp, hejdå

- Hej.

Alice lånade de tre böckerna och gick ut i kylan. Hon kunde knappt tro det men det snöade! Stora, vita snöflingor seglade ner från himmlen och landade på den redan vita marken. Det var alldeles lagom med snö i slutet av november.

  Yr av lycka gick hon fram till sin cykel, låste upp den och började leda den mot stan. Det kurrade lite i magen och fiket mittemot Lindex såg mycket frestande ut. Men först skulle hon in på Ica och köpa det där florsockret.

Charlie

Mjölk, flingor, äpplen, ris. Charlie prickade av listan från hans mamma i huvudet och tittade i korgen. Det var bara sockret kvar nu, sen skulle han hem och titta på ackorden till den nya låten som han och Erik skulle spela på julavslutningen. Fan vad kul det skulle bli! Han visste att en lärare hade kontakter inom musikbranchen, de kanske skulle kunna bli upptäckta, han och Erik!

   Tankarna flög fram och tillbaka och plötsligt gick han in i någon.

- Oj, förlåt så mycket, shit, gick det bra?

Personen vände sig om. Det var Alice. Shit, vilken tur, tänkte Charlie.

- Eh, ja då! sa Alice, och började genast fingra på sitt guldbruna hår.

- Gud, vad bra, haha! Charlie var jäkligt nervös.

Det här hade han inte väntat sig. På flygplatsen igår hade han känt sig löjlig som stirrade på Alice och sjöng "How i wish, how i wish you were here". Och nu stod hon där framför honom... Han borde säga något. Men hon hann före.

- Så, gick eran "koncert" bra igår? frågade hon och gjorde cituationstecken med fingrarna.

- Haha, ja vi fick in över ett och halvt tusen, sa Charlie.

- Oj, det är ju jättebra!

- Ja, vi kände oss rätt nöjda faktiskt.

Pinsam tystnad.

- Eh alltså jag måste gå nu va. Charlie hittade sockret och slängde ner det i korgen.

- Okej, vi ses, sa Alice och log mot honom

På svaga ben gick han mot kassan...

Alice

Det här kändes bra. Det här kändes riktigt bra. Och lovande.

  Alice satt nu på cafeét med en kopp choklad och ett wienerbröd.

- Veckan framöver ser lovande ut med fina kärleksord som rör sig norrut, mumlade Alice med en saklig röst för sig självt ochnett stort leende lekte på läpparna. Hon återgick till chokladen och sin bok och miuterna blev till timmar igen...

Sådär då! =) Var det bra? Var ni med på att när det stod Charlie/Alice så var den följande texten sett ur hans/hennes perspektiv liksom?

"Sanna" grejer:

• jag utgår från bokomslag när jag väljer en bok

• jag upptäcker att tiden har gått väldigt fort när jag läser

• jag har läst boken Bläckhjärta och de andra två delarna, de är sjukt bra! Läs dem!

• jag är typ Fan # 1 av Sagan om ringen-trilogin. Fråga mig vad som helst, jag kan det!

• Min före detta kompis skolkade minst varje vecka i högstadiet och jag var jämnt ensam...Ämnena var inte roliga då jag bara ville till gymnasiet där jag fick göra vad jag verkligen ville!

Det var typ allt :)

Dålig uppdaterig... Vet det.

Men ivbland har jag bara inte lust att skriva. Och ibland har jag värsta skrivarglöden... Ni får nog vänta ett tag på kapitel 2.

Men innan jul hoppas jag att det kommer ut här. Har faktiskt redan börjat skriva en bit på det :D!

OBS OBS OBS OBS!!!

"Sam" byter nu namn till "Charlie"

OBS OBS OBS OBS!!!

Nu kommer första kapitlet. Enjoy :)

Kapitel 1.

- Hörrni lyssna nu! Ropade engelskaläraren.

Det var fredag sista lektonen och klassen var allmänt stökig. Alice suckade och noterade att de hade gått en minut över tid. Till slut fick läraren tyst på eleverna och påminde dem om glostestet på måndag.

- Jag vill inte veta av några stavningsfel den här gången. Plugga noga under helgen så ses vi på måndag. Slut för idag!

Alice reste sig upp från sin plats. När hon gick förbi lärarens skrivbord stoppade han henne.

- Alice, du kan väl påminna Evy om läxan?

- Jadå, svarade Alice. Men hon kommer inte göra den iallfall, tänkte hon.

Evy ja. Idag var hon inte i skolan. Alice var inte förvånad.

Evy var hennes kompis. Hennes enda kompis i skolan.Hennes intressen var Nils, pojkvännen. Dagarna i ända fick Alice höra om Nils. Nils hit och Nils dit. När Evy inte var med Nils var hon med Alice, som fungerade som en reservvän. Så egentligen var de inte vänner men Alice hade ingen annan. Som nyinflyttad i staden var det inte lätt. Alla i skolan hade redan sin bästis och behövde inte ännu en till. Evy hade haft vänner men de hade tröttnat på henne. Alice förstod dem.

    Cykeln stod på sin plats i cykelstället och Alice låste upp den och cyklade iväg. Idag var det exakt ett år sen de hade flyttat hit, hon, hennes mamma och pappa. Det hela hade varit hennes mammas idé. Hon hade ett eget fotoföretag och i den gamla staden fanns det inte så mycket efterfrågan på fotografering. Så de hade flyttat till storstan och bosatt sig där. Alice fick gott finna sig i att lämna alla sina vänner och anpassa sig efter sina föräldrar. Hennes pappa hade inget emot det då han fick närmare till jobbet. Men nu, ett år senare hade Alice vant sig. Vant sig vid lägenheten ovanför HM, de jobbiga skoldagarna med Evy... Men hon hade också vant sig vid det underbart stora bibilioteket i staden. Där fanns misnt 100 gånger mer böcker än i den gamla staden. Alice var där ofta. Hon älskade att gå omkring bland hyllorna och hitta nya böcker. När hon hittat en intressant bok så satte hon sig alltid i en av de stora, pösiga fåtöljerna och läste minst 3 kapitel innan hon bestämde sig för att låna hem den. Ett annat stort intresse var fotandet. Hon gick på Estetiska programmet med inriktning foto och bara väntade på att foto-lektionerna skulle sätta igång. Hon hade fått en systemkamera i 16-års present av sina föräldrar. Hon hade använt den flitigt och insett att det var det hon ville jobba med och sökt till Estet-programmet.

   Hon sneglade på klockan. Kvart över 3. Hon skulle följa med sin mamma till flygplatsen för att hämta hennes pappa. Han var pilot. Han hade varit borta i två veckor nu så därför tänkte de åka ut och överaska honom med bilen. Han brukade annars åka taxi.

   Alice cyklade nu igenom stan. Hon kunde se lägenheten och sitt rum. HM låg precis under men hon tvingade sig själv att inte kolla in genom skyltfönstret; hon hade inte råd med massa spontanköp hela tiden...

  Hon kom fram till porten och gick ner med cykeln i källaren och låste den. I trapphuset hörde hon någon som pratade i telefon. Det var en kill-röst. Kunde det vara Sam? tänkte hon och kände hur det pirrade till i magen. Sam och hon bodde på samma våning, vägg i vägg. Hon kunde höra vad han gjorde om kvällarna. Oftast spelade han gitarr. Hon hörde hur han sjöng och ibland avbröt sigt tvärt för att han hade spelat fel. Hon brukade stanna upp och sätta sig vid väggen och bara lyssna. Han var så duktig!

- Nej, jag är på väg nu, det tar max 20 minuter, sa rösten där uppe.

  Alice började gå upp för trapporna och mötte Sam på andra trappan. Han la precis på. Det blev två sekunders pinsam tystnad innan Alice tog modet till sig.

- Hej, sa hon.

- Hej, sa Sam. Han log och kollade ner på sina fötter. Han hade gitarren över axeln och verkade vilja komma iväg.

- Ska du till musikskolan eller något? Frågade Alice. Det här var det längsta samtal de någonsin haft. Eftersom de båda var blyga hade de inte sagt något annat än "hej" till varandra. Men idag kände Alice sig extra modig och ville verkligen prata med honom.

- Eh, ja, justdet, precis, eller ja, asså typ, sa Sam. Han började gå ner för trappan.

- Jag måste gå nu, är lite försenad, sa han med ett leende. Hejdå!

- Hejdå, sa Alice.

   Hon kände sig glad nu. Sam och hon hade faktiskt snackat med varandra på riktigt! Hon gillade honom. Hon tyckte han var söt och han verkade snäll också. Dessutom kunde han spela gitarr. Hon älskade killar med gitarr. De såg så bra ut med dem. Hon föreställde sig hur han satt med gitarren och spelade och såg henne djupt i ögonen och sjöng någon fin melodi...

- Alice, där är du ju!

   Plötsligt stod mamma i trappan. Alice kände hur hon blev röd om kinderna, det kändes som om hon blivit påkommen med något, och det hade hon ju också på sätt och vis.

- Vi måste åka nu på en gång, pappa har redan landat! Hasplade mamma ur sig. Hon gick nerför trappan och gav Alice en kram.

- Var det bra i skolan?

- Ja, typ.

- När får ni börja fota då?

- Jag tror det var efter jul

- Hm, vad lång tid det ska ta då, jag menar det är ju ändå inriktning foto du går.

- Ja, men första terminen är lite blandat ifall man skulle vilja ångra sig typ.

  De fortsatte prata om skolan och foto hela vägen till flygplatsen. I den stora ankomsthallen var det fullt av folk. Eftersom det var fredag var det extra mycket folk som antingen hade kommit hem från en affärsresa eller turister som skulle besöka huvudstaden. De hittade snabbt Hugo och han hälsade hjärtligt på dem.

- Hur har mina flickor haft det? Frågade han.

- Jodå, det har rullat på, sa Inez och tog hans hand.

  De fortsatte att prata och det märktes att de hade saknat varandra.

- Alice, gumman, sa pappa plötsligt, skulle inte du kunna springa iväg till cafeét där borta och köpa mig en kaffe, det smakar vidrigt på planet ska du veta.

   Han gav henne en tjugolapp och Alice gick mot cafeét. Då hörde hon gitarratoner. Någon sjöng och det lät rätt bra. Genonm folkmassan kunde hon se en brun kalufs som skiljde sig från alla andra. Det var Sam! Han stod där med sin gitarr i famnen och spelade och bredvid honom stod en kille och sjöng. Vid deras fötter stod en skylt lutad mot gitarrfodralet.

-Skolprojekt-

Skänk en krona till Världens barn

  Hon kände igen låten. Det var Wish you were here med Pink Floyd. Mycket enkel att spela på gitarr.

  Det var i det ögonblicket; när Sam stod där med sitt bruna, halvlånga, fina hår och sin gitarr, när deras blickar möttes och han sjöng med i refrängen och såg rakt på henne, som hon insåg att hon inte gillade honom. Hon var hopplöst kär i honom...

Hm, visst var det lite jobbigt att läsa? Det är för att det inte är något radavstånd... Men det går liksom itne att fixa häör på bloggen... :( Någon som har typ ngt tips?

Okej! :) Nu har jag pulat ihop lite här. Har tyvvär inte skrivit något första kapitel än då jag har ett enormt matteprov imorgon som jag har prioriterat före det här... bara så alla vet så hatar jag matte av hela mitt liv. Så.

Novellen heter....

Vänner för evigt?

Karaktärer:

Huvudperson: Alice 17. Går 1 året på estetiska programmet, inriktning foto. Älskar att läsa, gillar biblioteket, har alltid med sig sin systemkamera, är bara ”reserv-vän” med Evy. Alice tycker om Evy egentligen, hon är rolig och är snäll mot Alice och så men gör lite som hon vill... Skolkar ofta, och tänker och snackar bara om sin pojkvän hela tiden.

Evy: Pratar, tänker och är med sin kille Nils hela tiden. Är bara med Alice för att hon duger när Nils inte är med. Bor i villa med sin mamma och pappa och lillasyster.

Alices vän: Elin, 16 går i 9an, bor med sin mamma i en 2a. Har aldrig träffat sin pappa, stort fan av hårdrock, färgen svart och hästar

Alices mamma och pappa: Inez, har egen fotostudio, eget företag, mycket framgångsrikt, tjänar mycket pengar. Pappan Hugo är pilot och reser mycket, inte hemma så ofta.

Sam: Alices granne. De bor vägg i vägg och Alice hör hur han spelar gitarr om kvällarna. Hon älskar killar med gitarr.

Alice och hennes familj är nyinflyttade i stan och bor i en 4 i centrum.

Kan ju passa på att berätta om mig själv: Jag är en tjej, 17 år. Jag gillar böcker, musik, går ofta till bibilioteket, var reservvän till en tjej i högstadiet, inte kul. Men upptäckte en tjej som inte bodde i min stad som besökte sin mormor och morfar på helger och lov som bodde i min stad. Vi blev skitbra kompisar.

Mer än så kan jag inte berätta för då kommer ni veta hela handlingen sen. :P

Nu har ni fakta om personerna och mig. Jag tror jag har tid att skriva ett kapitel imorgon. Håll ut!

// X

Hej!

Tack för alla kommentarer, blir asglad! :)

Mitt intresse för att skriva startade redan i lågstadiet där vi i 3e klass fick små ihophäftade böcker som vår lärare hade gjort. I dem fick man skriva vad man ville, små berättelser, plus att man skulle rita teckningar till det också. Jag skrev om en gul anka/fågel som hette Julle. Min fröken älskade. Skrev ca 20 stycken. Har inte hittat dem här hemma än men de finns nog någonstans i gömmorna ;) Sen i 4an och 5an fick vi stora A4-böcker till vanligt skolarbete. Men jag skrev berättelser i dem också. Skrev 3 hela "böcker" om en indiantjej. Kommer inte ihåg vad hon hette :( Men hennes arabiska fullblod hette iaf Frostfaxe :)

Under de senare åren (jag går nu i andra ring på gymnasiet) har det inte blivit så mycket skriva pga skola, sommarjobb, pojkvän etc. Men nu har jag funderat på det i flera dagar och tänkte att jag kunde starta en novellblogg. Och nu när jag vet att det finns läsare så tänker jag definitivt fortsätta! =)

Har en jättebra story på gång. Den är baserad på mitt liv. Handlar om en tjej som bor i stan sen ett år tillbaka. Hon går första året på gymnasium (har inte bestämt vad för sorts än) och har inga "riktiga" kompisar. Hon älskar att läsa böcker och går ofta till det stora, fräsha biblioteket i staden. En dag träffar hon en märklig tjej där som verkligen inte passar in på ett bibliotek. De blir vänner och har det jättebra tillsammans! Men livet är inte alltid en dans på rosor...

Som sagt är detta verkligetsbaserat. När jag har kommit igång med några kapitel ska jag berätta exakt vad som har hänt på riktigt.

Börjar nog skriva ikväll skulle jag tro. Håll utkik!

// X

PS: Här kommer ni inte stöta på stavfel eller konstiga meningar, då jag faktiskt har MVG i svenska :P DS:

Hej!

Tänkte starta en novellblogg :) Undrar bara om det finns något intresse för en sådan? Alltså finns det någon som vill läsa noveller?

//X