Alltså... Det här är ju en novellblogg, men eftersom jag är helt anonym kan jag skriva exakt vad jag tycker och tänker om t.ex mina vänner...

Vi är ett tjejgäng på 4 tjejer. Har askul ihop och bråkar inte alls. Men there's one thing... de 3 tjejerna är STOOOORA fan av pojkbandet One Direction. Eller ja, det är mest två av dem som är stooooooora fan, den tredje är inte lika stor. Men iaf. Jag har inget emot bandet, de är söta allihoop och några låtar tycker jag tillochmed är bra och så. MEN...! De 2 tjejorna snackar 24/7 i skolan om dem. På varje lektion, på alla raster! Vi har egna datorer i skolan så de sitter JÄMT och tittar på massa typ "videodagböcker" från bandet och andra flummiga videos typ. Till en början tyckte jag också det var kul men alltså. Det pratas inte om ngt annat!! 

Såhär ser konverstaionerna ut:

"One dircetion One dircetion One dircetionOne dircetion"

"One dircetion One dircetion One dircetion One dircetion?"

  "One dircetionOne dircetionOne dircetionOne dircetion!!!"

"Eh, vad blir det för mat idag, vet ni det?"

"One dircetion One dircetion One dircetion"

S-U-C-K!!!! Jag dör... Vad gör man liksom? Så här brukar det också låta:

" Omg, såg du den här videon där Harry skrattar så där gulligt?"

" Ja, han är så jävla söt!"

"Den där med Louis då han stjäl en gås?"

"Ja, hahah"

Och så sitter de där resten av lektionen och tittar på samma videos om och om igen... Jag är så fucking tired på det! Lunchen, rasten, i matkön, innan morgonsamlingen....

VAD SKA JAG GÖRA?????

Förlåt för att ni inte fick ngt kap. 5. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite...

//X

Kapitel 4

(Två nya personer i detta kapitel.Charlies föräldrar: Mamma: Magdalena, jobbar som förskollärare. Pappa: Tim, jobbar som taxicahufför.)

- Heeeeeej gummaaan!

Evys röst skar genom öronen. Alice fick en kram av henne och kände doften av någon dyr perfym som Evy hade fått, ja av vem då? Jo...

 - Nils och jag hade så roligt i helgen, sa Evy och drog sig undan.

- Jaha, vad har ni gjort då? frågade Alice och låste upp sitt skåp. Jackan prasslade av fejkdunet innuti den när hon hängde den på kroken.

- Skrev inte jag ett sms till dig i går om det?

- Eh, nej.

- Va??

Evy var tydligen mycket förvånad över detta märklilga fenomen.

 - Jaha, ja då måste det väl ha varit något fel då, sa Evy och blåste en tuggummibubbla. Men iallfall...

Evy babblade på om Nils och hennes bravader från helgen, medans de gick mot dagens första lektion. Nils och Evy hade gått igenom Nils's vind på jakt efter barndomssaker, sen hade de sett en råtta och den var så stor! Evy hade skrikit till så att Nils's pappa som låg och sov framför TV:n hade vaknat och det var så pinsamt, undrar om han hade glömt det nu eller om han skulle komma och tänka på det varje gång han såg Evy och sen...

- Seså Evy, var tyst nu, lektionen har börjat, sa Mats, matteläraren.

Evy himlade med ögonen åt honom och började bläddra i sin mattebok.

   Skoldagen var över lika snabbt som den hade börjat. Det var torsdag och Alice skulle träffa Charlie. Det pirrade i magen när hon började gå ensam mot stan. Evy hade en extra engenskalektion idag då hon hade lite svårt för det ämnet. Alice visste inte hur hon skulle berätta för Evy om Charlie, om hon ens ville det. Hon var ju faktiskt inte den som pratade, det stod Evy för. Hon behövde inte berätta om Charlie, avgjorde Alice och körde ner händerna i de varma jackfickorna.

Charlie

Varför hade han frågat henne överhuvudtaget? tänkte Charlie. Han skulle bara spela fel i hennes närvaro då han var så nervös.

  Skitsnack! sa en annan röst inom honom, det skulle han inte alls det! Erik var ju där också och han skulle göra det hela mer normalt. Annat hade det varit om han inte varit där. Chit, tänk om han var sjuk? Charlie tog upp mobilen och skickade snabbt ett sms till Erik och frågade för säkerhets skull vilken tid de skulle ses.

  Då kom Alice. Han såg henne innan hon såg honom. Hon hade på sig en mörklila dunjacka och en matchande mössa.

  Charlie såg hur hon tittade efter honom och började le för att hon inte hittade honom bland allt folk. Han tog ett steg fram och då såg hon honom.

- Där är du ju, sa hon när de stod bredvid varandra.

- Ja, hej på dig, sa han.

- Så var ska vi någonstans? frågade hon och gungade på hälarna.

- Hitåt. Charlie pekade och de började gå.

  Idag var de inte lika pratiga utan pratade bara om lättsamma saker som hur dagen hade varit. När de hade kommit fram till skolan gick de in och stampade bort snön under fötterna.

- Ja, hit går jag varje dag och plågas, skämtade Charlie. Haha, nejdå, det är faktiskt väldigt kul här.

- Vad har ni för lektioner då? frågade Alice intresserat.

Charlie skulle just till att berätta då Erik kom fram bakom ett hörn med ett skrämmande rop. Alice hoppade högt.

- Haha, erkänn att du blev rädd den här gången! skrattade han.

- Ja, jo, något kanske... mumlade Charlie och boxade till honom på armen.

Erik vände sig mot Alice.

- Tjena, Erik heter jag, sa han och sträckte fram handen. Alice skakade den.

- Alice.

- Så det är du som är den berömda coola och härliga tjejen, sa Erik och flinade mot Charlie.

Charlie blev blodröd i ansiktet. Han mumlade något ohörbart och började gå mot deras replokal som var den gamla syslöjden.

Alice

Stackars Charlie, tänkte Alice och fnissade inom sig.

  "Replokalen" var riktigt fräsch. Det satt affisher med välkända rockband på väggarna och i taket hängde det coola lampor i svart och grönt.

- Ja, det är här magin sker, sa Erik.

- Han sträckte upp armarna mot taket men sänkte de igen med ett skratt.

- Haha nädå, vi gör inte så mycket egen musik. Än.

- Nä alltså vi kör ju mest covers på olika låtar, sköt Charlie in.

- Aha, få höra nåt då!

Alice satte sig ner på en pall.

Charlie tog fram sin gitarr ur fodralet och Erik gick fram till en stereo.

- Vi har inspelade trum – och baskomp, sa han, och det är skitsmidigt för det finns faktiskt ingen som vill spela trummor med oss. Än.

- Han blinkade åt Alice.

   När han hade satt på stereon och gått till micken bredvid Charlie, och bett Alice att flytta sig lite bakåt, en bit från högtalarna, räknade han ner tillsammans med någon på skivan.

- En, två, tre, fyr!

   Klockan var halv 7 och Alice var full i skratt.

När killarna hade spelat några låtar hade Erik gått och hämtat några Redbull ur kylen och poppat popcorn. De hade suttit i 2 timmar och snackat en massa olika låtar. Deras gemensamma nämnare var favoritbandet Pink Floyd.

- Det är ett kultband, det är fan allmänbildning att känna till dem! hade Erik exploderat när Alice berättade att det inte var någon i hennes klass som visste vilka storbandet var.

- Well, det kommer de väl lära sig när de går fotohistoria senare i 2:an, hade Charlie sagt.

  Det visade sig att han hade en polare på skolan som gick i 2:an och hade kursen fotohistoria. Där gick man igenom många olika berömda foton och foton från storslagna koncerter.

   Men nu var de alla så trötta av skratt och prat att de bestämde sig för att gå hem. Replokalen var bara en liten tillbyggnad på skolan som man låste med vanlig nyckel. Erik var en av de få pålitliga som hade fått en nyckel i sin ägo.

- Du vet, sa Erik med blicken på Alice, folk brukar ju komma hit och ha fester och sånt, och förra året var det en som spårade ur på grund av slagsmål så att polisen fick komma dit, och so on.

De tre började gå i riktning mot stan. Erik sa hejdå vid Relax och gick iväg. Alice och Charlie var ensamma igen.

- Jaha, lät vi någorlunda bra? frågade Charlie

- Ja, ni är ju skitduktiga!

Alice mötte hans blick och överygade med sin egen om vad hon just sagt.

- Vad bra, för jag hoppas att du skulle kunna följa med fler gånger, och även liksom komma på vår julavslutning som vi ska spela på.

- Det låter jättemysigt, sa Alice.

  Då tog Charlie hennes hand i sin och såg på henne med en blick som Alice alltid drömt om att få möta.

Han log, tog av sig sin ena tumvante och strök bort en bortkommen hårslinga från hennes kind.

- Jag gillar dig.

Orden flög in i hennes öra och ekade högt. Innan hon hann säga något kom hans ansikte närmare och deras läppar möttes i det som kom att bli deras första kyss.

Två veckor senare

  "We don't need no education, we don't need no thought control, no dark sarcasm in the..."  

- Hallå?

- Hej Alice.

Det var Charlie.

- Hej, kära du.

- Är du redo för den roligaste dagen i ditt liv? frågade Charlie.

- Haha, jadå, så redo man kan vara.

   Det var den 15:e december och Alice's och Charlie's familj skulle tillsammans åka på en dagsresa till en liten skidort och åka både snowboard och skidor. Deras föräldrar hade redan träffats några gånger och tyckte att det "lät trevligt" att åka tillsammans på en skidweekend.

  Alice sa hejdå till Charlie och la på.

  De skulle åka om 5 minuter och i trappuppgången hördes glada röster när Inez och Magdalena stötte på varandra i trappan. Alice tog på sig sin mössa och vantar. Det var 10 minus ute och hon ville inte gärna frysa. Snowboarden tog hon under ena armen och hjälmen i andra. Hon låste dörren och gick ner till gatan. Det här skulle bli en underbar dag!

=) tack för allla kommentarer!

Bered er på att läsa kapitel 3!! :)

Kapitel 3

Inez

Äntligen hade den sista kunden gått. Det var ett medelålders par som hade förlovat sig och ville skicka in en annons till tidningen. Klassiskt lördagsjobb. Det var då alla unga, nygifta par, mödrar med sina bebisar och undomar som ville ha körkortsbilder kom. Idag hade det varit extra mycket folk som ville göra personliga julkort. Tvååringar med tomteluvor och klädda i små, söta, röda klänningar och svarta lackskor hade lätt lockats till skratt från Inez's roliga grimaser. Föräldrarna hade stolt stått bredvid och skulle senare berättat att deras barn minnsan var så duktiga när de fotograferades.

    Inez plockade ihop sina saker och städade undan lite. Hon öppnade dörren och vände sig om och tog en sista titt på sin egen studio. Sin dröm. Hur hon hade fått det att fungera fattade hon fortfarande inte. Det hela hade poppat upp i skallen när hon hade skummat igenom tre sidor i tidningen med studiobilder. Hon hade sett fotografernas misstag och kommit med egna idéer på hur bilden egentligen skulle ha sett ut. Så kom hon på sig själv med att sitta och rätta allting och då tänkte hon att varför inte öppna en egen, mer personlig studio? Och med ett litet lån från banken (och även med lite hjälp av hennes föräldrar) hade hon köpte en mysig liten lokal vid ån. Solen brukade sila in i det stora panoramafönstret och när vattnet glittrade blev det ett fantastiskt ljus och på hösten bildades det prismafläckar på väggarna. Det var en av anledningarna till varför alla kom till hennes studio. Det hade gått bättre än hon hade väntat sig.

     När Inez steg ut klev hon rakt i snön. Hon skulle just till att bli arg när hon insåg att det faktiskt var snö som blötte ner hennes tunna höstskor. Glad i hågen gick hon till bilen och körde hemåt.

Alice

Fikat hade inte alls varit dyrt och det var det som var så bra med Caféet Relax. Inte för att Alice var snål eller så, hon tyckte bara att det var väldigt drygt att ta hutlösa priser för något som kostade hälften så mycket på ett annat fik.

    Stolen skrapade pinsamt högt när Alice äntligen reste sig. Hon hade suttit på fiket och läst hon visste inte hur länge. Boken hade hållit vad den lovat och var mycket bra. Alice kände sig nöjd när hon gick hemåt med cykeln.

    Det hade slutat snöat. Mörkret hade fallit och det var stjärnklart. Alice tänkte på Charlie. Han hade varit lika nervös i mataffären som hon. På ett sätt var det skönt. Men vad betydde egentligen hans nervositet? Var det samma som för henne själv; att han gillade henne men var blyg just därför? Hon kom på sig själv med att småle.

- Alice! Hallå, vänta!

   Någon ropade bakom henne. När hon vände sig om såg hon till sin stora förvåning Charlie. När man talar om trollen, tänkte hon.

   Han hade fortfarande matkassen i handen och hon undrade var han hade haft för sig sen de hade träffats på affären.

- Hej! sa Charlie glatt och flämtande när han kom fram till henne.

- Hej, sa hon, vilken slump att vi stötte på varandra igen.

- Haha, ja verkligen, sa han.

   De började gå. Snön fastnade under deras skor och lämnade märkliga fotspår bakom dem. Alice som inte ville få uppleva den pinsamma tystnaden en gång till på samma dag tänkte febrilt på något att säga.

- Så hur länge har du spelat gitarr? frågade hon till sist när hon såg fodralet som hängde på hans axel.

- Alltså, ja, det var min pappa som lärde mig när jag var liten. Han spelade i ett band på fritiden med ett gäng och han ville väl antagligen lära mig för att han tyckte att det var kul. Jag var 7 år då, så det blir väl... 10 år alltså.

Han var alltså 17..., täntke Alice. Ett år äldre än henne själv.

- 10 år, det är ju sjukt mycket! sa hon

- Ja, om jag får skryta lite så är jag faktiskt rätt bra på det, sa Charlie och log snett.

- Alice skrattade.

- Jo, jag har hört det, sa hon.

- Va?

  Charlie tittade på henne.

- Jamen jag hör ju genom väggen hur du sitter och spelar om kvällarna...

- Haha, jaha, ja då hör du nog en del annat också, sa han.

   Alice stannade mitt i steget och tittade på honom.

- Vad menar du med det?

- Ja alltså , haha inte på det sättet alltså, skrattade han.

  Han hade också stannat nu och de tittade på varandra.

 - Alltså typ vad jag än gör, spelar musik, bråkar med morsan osv..., fortsatte han.

- Jag tänkte väl, sa Alice och log.

   De pratade hela vägen hem och i porten stannade de till. Charlie petade med skon och tog flera andetag påväg att säga något.

- Alltså, jo..., började han.

Alice böjde sig ner för att kunna möta hans blick.

- Alltså...? sa hon.

- Han skrattade.

- Ja, skulle du typ vilja följa med någon gång och vara med när vi repar? I vår skola alltså.

   Det märktes att det hade tagit väldigt mycket mod att säga det där.

- Ja det skulle vara kul, sa Alice och hon menade det.

- Charlie sken upp.

- Vad bra! Vad roligt!

   De bestämde en tid nästa vecka då de skulle ses vid Relax. Sen gick de in samtidigt i porten så att de fastnade. De började skratta båda två så att det ekade i hela trapphuset. Som musik, tänkte Alice lyckligt...

Var det bra? :) Lite kort kanske? Men det kändes så rätt att sluta där liksom. :P

En liten "sann sak" om Charlie. Charlie är baserad på en kille som jag var kär i (och fortfarande är tror jag) fick chansen att bli tillsammans med men sumpade den pga min osäkerhet... Vilket jag ångrar ofta. Iaf, den här killen är min barndomsvän och har bott granne med mig sen vi var små. Han spelar gitarr (vilket jag ju tycker är så snyggt i samband med alla killar ^^) och vi har exakt samma musiksmak (rock). Han får mig alltid att skratta när vi träffas och jag trivs sjukt bra med honom.  Men ja, jag sumpade chansen och nu är jag ihop med en annan sedan 3 år i februari.

Charlie har min grannes sätt att vara på (spela gitarr, lyssna rock och Pink Floyd, mitt favvoband btw). Ja de är inte fullt så lika men mest är han baserad på att jag var kär i honom ifall ni fattar.

Charlie har dock en annan killes utseende. Det är en kille i min skola som går i 3an (jag går i 2an) som är så sjuuuukt snygg! Jag dör alltså. Han ser ut att komma direkt från 70-talet (jag gillar 70talet) och han spelar gitarr och sjunger. Han gjorde det på skolavslutningen och jag bara smälte... ^^  Ja så nu vet ni lite om Charlie-boy.

Jag har nu mycket lust att skriva känner jag. Är på praktik just nu i ett kök och då under längre monotona (samm saker hela tiden) arbetsuppgifter så får jag mycket tid att tänka och då poppar det upp massa idéer till novellen i huvudet. Så kap. 4 är inte långt bort! :P

// X

Hej där :P

Det är så här att jag efterlyser en läsare som kommenterade kapitel 2. Kommentaren var från en som heter Felicia, och bloggen heter bokberoende.bloggplatsen.se. Den tycker jag verkar intressant för jag älskar ju att läsa böcker! MEN!!!! Jag kommer inte in på den bloggen, och jag har stavat rätt och allting, så Felicia vad har hänt med din blogg???

// X