Bered er på att läsa kapitel 3!! :)

Kapitel 3

Inez

Äntligen hade den sista kunden gått. Det var ett medelålders par som hade förlovat sig och ville skicka in en annons till tidningen. Klassiskt lördagsjobb. Det var då alla unga, nygifta par, mödrar med sina bebisar och undomar som ville ha körkortsbilder kom. Idag hade det varit extra mycket folk som ville göra personliga julkort. Tvååringar med tomteluvor och klädda i små, söta, röda klänningar och svarta lackskor hade lätt lockats till skratt från Inez's roliga grimaser. Föräldrarna hade stolt stått bredvid och skulle senare berättat att deras barn minnsan var så duktiga när de fotograferades.

    Inez plockade ihop sina saker och städade undan lite. Hon öppnade dörren och vände sig om och tog en sista titt på sin egen studio. Sin dröm. Hur hon hade fått det att fungera fattade hon fortfarande inte. Det hela hade poppat upp i skallen när hon hade skummat igenom tre sidor i tidningen med studiobilder. Hon hade sett fotografernas misstag och kommit med egna idéer på hur bilden egentligen skulle ha sett ut. Så kom hon på sig själv med att sitta och rätta allting och då tänkte hon att varför inte öppna en egen, mer personlig studio? Och med ett litet lån från banken (och även med lite hjälp av hennes föräldrar) hade hon köpte en mysig liten lokal vid ån. Solen brukade sila in i det stora panoramafönstret och när vattnet glittrade blev det ett fantastiskt ljus och på hösten bildades det prismafläckar på väggarna. Det var en av anledningarna till varför alla kom till hennes studio. Det hade gått bättre än hon hade väntat sig.

     När Inez steg ut klev hon rakt i snön. Hon skulle just till att bli arg när hon insåg att det faktiskt var snö som blötte ner hennes tunna höstskor. Glad i hågen gick hon till bilen och körde hemåt.

Alice

Fikat hade inte alls varit dyrt och det var det som var så bra med Caféet Relax. Inte för att Alice var snål eller så, hon tyckte bara att det var väldigt drygt att ta hutlösa priser för något som kostade hälften så mycket på ett annat fik.

    Stolen skrapade pinsamt högt när Alice äntligen reste sig. Hon hade suttit på fiket och läst hon visste inte hur länge. Boken hade hållit vad den lovat och var mycket bra. Alice kände sig nöjd när hon gick hemåt med cykeln.

    Det hade slutat snöat. Mörkret hade fallit och det var stjärnklart. Alice tänkte på Charlie. Han hade varit lika nervös i mataffären som hon. På ett sätt var det skönt. Men vad betydde egentligen hans nervositet? Var det samma som för henne själv; att han gillade henne men var blyg just därför? Hon kom på sig själv med att småle.

- Alice! Hallå, vänta!

   Någon ropade bakom henne. När hon vände sig om såg hon till sin stora förvåning Charlie. När man talar om trollen, tänkte hon.

   Han hade fortfarande matkassen i handen och hon undrade var han hade haft för sig sen de hade träffats på affären.

- Hej! sa Charlie glatt och flämtande när han kom fram till henne.

- Hej, sa hon, vilken slump att vi stötte på varandra igen.

- Haha, ja verkligen, sa han.

   De började gå. Snön fastnade under deras skor och lämnade märkliga fotspår bakom dem. Alice som inte ville få uppleva den pinsamma tystnaden en gång till på samma dag tänkte febrilt på något att säga.

- Så hur länge har du spelat gitarr? frågade hon till sist när hon såg fodralet som hängde på hans axel.

- Alltså, ja, det var min pappa som lärde mig när jag var liten. Han spelade i ett band på fritiden med ett gäng och han ville väl antagligen lära mig för att han tyckte att det var kul. Jag var 7 år då, så det blir väl... 10 år alltså.

Han var alltså 17..., täntke Alice. Ett år äldre än henne själv.

- 10 år, det är ju sjukt mycket! sa hon

- Ja, om jag får skryta lite så är jag faktiskt rätt bra på det, sa Charlie och log snett.

- Alice skrattade.

- Jo, jag har hört det, sa hon.

- Va?

  Charlie tittade på henne.

- Jamen jag hör ju genom väggen hur du sitter och spelar om kvällarna...

- Haha, jaha, ja då hör du nog en del annat också, sa han.

   Alice stannade mitt i steget och tittade på honom.

- Vad menar du med det?

- Ja alltså , haha inte på det sättet alltså, skrattade han.

  Han hade också stannat nu och de tittade på varandra.

 - Alltså typ vad jag än gör, spelar musik, bråkar med morsan osv..., fortsatte han.

- Jag tänkte väl, sa Alice och log.

   De pratade hela vägen hem och i porten stannade de till. Charlie petade med skon och tog flera andetag påväg att säga något.

- Alltså, jo..., började han.

Alice böjde sig ner för att kunna möta hans blick.

- Alltså...? sa hon.

- Han skrattade.

- Ja, skulle du typ vilja följa med någon gång och vara med när vi repar? I vår skola alltså.

   Det märktes att det hade tagit väldigt mycket mod att säga det där.

- Ja det skulle vara kul, sa Alice och hon menade det.

- Charlie sken upp.

- Vad bra! Vad roligt!

   De bestämde en tid nästa vecka då de skulle ses vid Relax. Sen gick de in samtidigt i porten så att de fastnade. De började skratta båda två så att det ekade i hela trapphuset. Som musik, tänkte Alice lyckligt...

Var det bra? :) Lite kort kanske? Men det kändes så rätt att sluta där liksom. :P

En liten "sann sak" om Charlie. Charlie är baserad på en kille som jag var kär i (och fortfarande är tror jag) fick chansen att bli tillsammans med men sumpade den pga min osäkerhet... Vilket jag ångrar ofta. Iaf, den här killen är min barndomsvän och har bott granne med mig sen vi var små. Han spelar gitarr (vilket jag ju tycker är så snyggt i samband med alla killar ^^) och vi har exakt samma musiksmak (rock). Han får mig alltid att skratta när vi träffas och jag trivs sjukt bra med honom.  Men ja, jag sumpade chansen och nu är jag ihop med en annan sedan 3 år i februari.

Charlie har min grannes sätt att vara på (spela gitarr, lyssna rock och Pink Floyd, mitt favvoband btw). Ja de är inte fullt så lika men mest är han baserad på att jag var kär i honom ifall ni fattar.

Charlie har dock en annan killes utseende. Det är en kille i min skola som går i 3an (jag går i 2an) som är så sjuuuukt snygg! Jag dör alltså. Han ser ut att komma direkt från 70-talet (jag gillar 70talet) och han spelar gitarr och sjunger. Han gjorde det på skolavslutningen och jag bara smälte... ^^  Ja så nu vet ni lite om Charlie-boy.

Jag har nu mycket lust att skriva känner jag. Är på praktik just nu i ett kök och då under längre monotona (samm saker hela tiden) arbetsuppgifter så får jag mycket tid att tänka och då poppar det upp massa idéer till novellen i huvudet. Så kap. 4 är inte långt bort! :P

// X